OPEN CALL #3
#2 Mening
Sylvia Javén
Kartan och staden
Pia Hansen & Maria Perkins
Meaning Part 1–3
Rickard Eklund & Li Taiga
Mammuten
Vera Anttila & Özgü Gündeşlioğlu
seven pots as maps | sju skålars atlas
Sara Rönnqvist & Hugo Ochoa
XoXo
Anna Nygren
Hoppas du blir fisk
Sara Berg& Klara Meijer
Rån ax limpa
Ralf Andtbacka
Skapa mening: Essä
Förord
Ett litet stycke mening
Meningen med meningen
Meningar om meningen?
Välkommen till det andra numret av Kontradiktion – tidskrift för digital och experimentell poesi. Temat för det här numret är mening.
På svenska har ordet mening en dubbeltydighet som innebär dels något som avslutas med en punkt och dels ett större existentiellt sökande. Båda tolkningarna behövs – och allt däremellan. Att skapa mening kan också vara att sätta punkt och gå vidare.
Bidragen valdes ut genom en Open call i våras. Det kom in en stor mängd förslag – det visar att det finns intresse för poesi i mellanrummen, i mellanformer – det som inte direkt hör hemma på boksidor eller bland Spoken word, experiment som söker sin form i den digitala sfären. I det här numret av Kontradiktion har vi äran att bjuda på sju bidrag som i ljud, bild och text närmar sig meningen – med livet, med orden, med universum.
I det här numret är den stora majoriteten av bidragen samarbeten. Vi är väldigt glada över att så många tycker att det är meningsfullt att jobba tillsammans, och att vi kan erbjuda ett utrymme att experimentera över konstgränserna. I många andra sammanhang än i matematiken blir 1+1 ofta mer än 2. När två eller flera konstnärliga strävanden möts uppstår friktion som inte sällan leder till missförstånd, upprepning, ett utforskande – en jakt på mening.
Nu är det meningen att du ska klicka vidare till bidragen.
Heidi von Wright och Hilda Forss
Chefredaktörer, Kontradiktion #2
Meaning Part 1–3
sound and video poetry
av Pia Hansen & Maria Perkins
English.
Part 1
Part 2
Skapa mening
Essä av Ralf Andtbacka
What might it be like to live without placing meaning on anything, just to exist, in a world where nothing means anything at all?
Den här frågan ställs i Pia Hansens och Maria Perkins ljud- och videopoetiska verk Meaning Part 1–3 som ingår i det andra numret av Kontradiktion. Det är utan tvivel en meningsfull fråga, något som genast signalerar det undflyende och motstridiga hos meningsbegreppet. Det fylls och töms, flödar över och sinar. Meningen finns här men den finns också alltid redan någon annanstans, den går förlorad och återuppstår i oväntade former. Det finns en absolut okuvlighet hos meningen, som med lätthet trotsar även vår längtan att reducera den till intet.
På samma gång är meningen skör och sårbar, den är utsatt för stress och press, försök att strömlinjeforma den, manipulera den, städsla den, få den att generera makt och profit. Enligt marknadsfundamentalismen är meningen kopplad till materiellt värde. Det meningslösa är med andra ord det ekonomiskt olönsamma.
I en sådan syn på exempelvis konst och litteratur möts nyliberalismen och populismen, även om prioriteringarna är olika. Det populistiska tänkandet är i grunden auktoritärt och intolerant. Därför betraktar populister med misstänksamhet all konst som är någonting mer än underhållning och dekoration. Minimikravet är att konsten ska vara ”neutral”, i synnerhet om upphovspersonerna erhåller någon form av statlig finansiering.
Sådant mecenatskap är både nyliberaler och populister överens om att borde minskas eller rent av avskaffas. De förra utgående från övertygelsen att värde och mening skapas i tävlan på den fria marknaden; de senare för att de vill begränsa utrymmet för kritiska röster.
Till syvende och sist är det väldigt få konstutövare som helt och hållet kan livnära sig på sin konst; det är betydligt fler som drar ekonomisk nytta av deras arbete, något som författaren Maria Turtschaninoff påpekar i en intervju publicerad på Svenska Yles webbsida: ”Ljudbokstjänsterna håller hela industrin som gisslan. Det finns väldigt många människor som får en heltidsutkomst från litteraturen, medan författarna av litteraturen inte hör till dem”.[i]
Det säger sig självt att om endast den kultur som är ekonomiskt självbärande anses äga existensberättigande kommer mångfalden att bli lidande, något som drabbar inte bara demokratin utan också den kommersiella kulturen som i alla tider parasiterat på den kreativa energin och visionära kraften hos den icke-kommersiella kulturen.
Konstnärer vill förstås ha lön för sin möda, men det är sannolikt rätt få som har ekonomisk vinning som primär drivkraft. Det ligger i konstens natur att hämta näring, och mening, ur helt andra källor, exempelvis upplevelsen av att vara människa och leva i tiden, i ett samhälle och en värld som utsätter oss för påfrestningar och utmaningar och som ständigt förvandlas. Vi ägnar oss åt konst för att härda ut, uttrycka oss och utforska sammanhangen vi ingår i, också på ett kritiskt sätt; det är en del av det nödvändiga meningsskapandet.
Samtliga verk i detta tidskriftsnummer visar hur mening blir till men också på hur viktigt det är att den inte alltid serveras färdigtuggad. Meningen behöver glipor, osäkerhet, sammansatthet, komplikation, friktion för att inte stelna till steril envägskommunikation. Den levande konsten är en inbjudan till dialog och meningen uppstår när just du är villig att delta i den.
[i] Jenny Jägerhorn, ”Ljudbokstjänsterna håvar in pengarna medan författarnas löner rasar: ’De håller hela industrin som gisslan’”, https://svenska.yle.fi/a/7-10042501 (29.9.2023).