FÖRORD
#7 PUNKT /// DOT
Det finns en puls i det här numret som har att göra med balans och kontraster, med interaktion och presentation, med handfast aktivitet och observant passivitet. Ibland krävs det att du gör ett val, att du agerar, för att det ska hända saker. I andra fall styr du inte över flödet, du kliver in i någon annans tidsuppfattning och omfång och det är inte upp till dig att sätta punkt.
En verkligt intressant sida (om nu punkter kan ha olika sidor) av punkten är hur frekvent förekommande – och avgörande – den är både inom lingvistiken och musiken. Den punkterade meningen är definitivt slut, medan den punkterade noten i stället förlänger förloppet; som om den inte är beredd att sluta ljuda riktigt än, som ett sätt att skjuta slutet framför sig.
I ett par av verken samsas orden och språket med musiken och pulsen – med skilda effekter och resultat. I Julian Owusus videoverk In Continuity ledsagar tonerna följsamt berättelsen om ursprung och fortsättning med ett ekollon i en av rollerna: en potential som aldrig kan punkteras. I Anna Arvidsdotters och Kotte Aistres ljudverk Slut/ton vill rösten sätta punkt, men de omgivande ljuden tycks inte hålla med och slutet låter vänta på sig.
Var slutar kroppen, räcker den till för att rymma alla ord som måste skrivas och sägas? I Anna Neros videoverk Över munnen dras ett streck – följt av tystnad blir kroppen bokstavligen en projektionsyta och målarduk.
Hur ser man då till att inte missa ett enda av dessa kroppsliga ord? Genom att göra ett syntest hos den annorlunda optikern i Sabina Ivenäs mixed-media-verk Poesi för optiker. Det här är ett av de verk i #7 som kräver aktiv handling: det gäller att både fokusera, dölja ena ögat och klicka sig framåt. Än mer myllrande är det i Vera Arhippainens, Marie Busck-Nielsens, Amely Blums, Madeleine Stjernbergs och Oliver Söderlunds hypertextverk Brännpunktsteorin. Du vet hur det är att gå vilse på nätet? Hur det ena leder till det andra som leder till det tredje fjärde femte och vidare ut i universum? Där har du brännpunkten, som aldrig slutar att göra nya hål (hålet är ju punktens inverterade tvillingsjäl) i rumtidsväven.
Välkommen att göra dina punktinsatser i Kontradiktion #7 – ett poetiskt uppslagsverk utan slut[.]
Anders E Larsson
Chefredaktör
