Your Title Goes Here
Bara de riktiga orden,
orden med krona och fågel-
sång har en skugga som träden.
Svalkande skugga att sluta
ögonen i, medan kronan
sjunger de riktiga orden.
Hjalmar Gullbergs dikt Bara de riktiga orden (i Ögon, läppar, 1959) fångar någonting som är centralt ännu i dag – kanske till och med ännu mer än när dikten först publicerades i slutet av 1950-talet. I ett ständigt flöde av ord och bilder behöver vi människor lugn och ro för att låta oss beröras, stärkas och förändras. Vi behöver en svalkande skugga att sluta ögonen i.
Den experimentella och digitala poesin kan lätt uppfattas som en paradox. Även om den innefattar det som Gullberg kallar riktiga ord kan den anses vara flyktig och svårfångad i ett aldrig tystnande brus av ord, formuleringar, eleganta grafiska utformningar, färgstarka bilder och flimrande tankar. Faran är också att fokus ligger på formen – på just det experimentella och det digitala. Risken är att orden då får mindre betydelse – och i värsta fall försvinner i bruset och strömmen. Därför tror vi starkt att Kontradiktion behövs. Vi vill med Kontradiktion erbjuda en plats att utforska ordens möjligheter bortom bokens format, och undersöka vad som sker med poesin i det digitala.
Vår önskan och vårt hopp är att Kontradiktion med tiden ska bli ett träd med en rik, välvårdad, men samtidigt vild krona som bland bruset erbjuder en svalkande skugga för de riktiga orden. De riktiga orden är de som kan få oss att stanna upp, de ord som gör att vi som läser, hör eller uttalar dem kan fortsätta leva i den värld som omger oss. De riktiga orden hjälper oss att förstå och uthärda. De visar oss det vackra som finns, också i det mörka och oförståeliga.
Det är med stolthet vi presenterar det första numret av Kontradiktion. Det är en helhet som lyfter fram svåra teman, men också visar på mångfalden inom den digitala poesin och ordens möjligheter. Den 26 april gick vi ut med en open call och intresset var stort. Bland dessa valde vi ut medverkande från flera nordiska länder med verk som utnyttjar många olika medieformer och som på spännande sätt visar på poesins möjligheter i det digitala. De verk som finns med i det första numret är tre anagramdikter av Danni Storm (DK), en ljudtriptyk av Anders E Larsson (SE), ett poesispel av Jason Walter Nelson (N/AU), videopoesi av Heidi von Wright och Viljam Nybacka (FI), en multimodal essä av Azadé Azad och Patricia Rodas (SE/FI) och ett audiodrama av Arn-Henrik Blomqvist och Johanna af Schultén som baserar sig på Henrika Anderssons poesi (FI).