Det ska ha funnits en tid
då jag trodde på tecken.
Nu tror jag att de pekar på annat.

Det ska ha funnits en tid
då jag skrev för att minnas.
Nu minns jag
att låta bli.

Det ska ha funnits en tid
då språket bar.
Den finns väl än.

I en tid nu har jag tänkt
på vad jag borde ha sagt.