du känner dig trygg vid den sprakande lägerelden omringad av ett oändligt mörker
du tror elden skrämmer odjuren
du tror du behärskar elden
du tror elden är en gåva
du vet så lite
du vet så lite om världen innan dig
du vet så lite om urminnesvarelser
du tror att allt handlar om dig för att diktarna säger så
du är högljudd, rastlös
du väcker de sovande
du blir rädd – rädd är räddningen
du söker dig mot skuggan
du börjar förstå: det är ljuset som tar kål på småkryp
du blundar men det räcker inte
du måste blunda inombords, viska ovisshetsord
släcka ljusen
tiga

jag ser en prick i ett hav av mörker
det är du
mänskodjuret
kvar i ljuset