sträcker mig ut
            intet rinner mellan fingrarna
kysser mig ömt
försoningen tränger sig på

jag tolkar världen genom dina sinnen
jag vandrar genom
hoppet om att sväva genom jorden
i svepande tag samlas vi i huden
tryck mellan näsrygg och bröst
tvåhundrasjuttio grader mot bäckenet
i bäckenet söker vi sanningen
i inskränktheten förlorar vi
                        oss och jag andas genom
dina näsborrar
            i väntan på
näsblodet skvallrar om en illusion
i inskränktheten lever vi
            myllrar vi
                        suger vi i oss spår av gårdagen
i sterila salar vistas vi
            i ekon kan vi färdas och—

bortom våra sinnen klär vi av oss
            i sinnen skälver vi
inför inskränktheten mellan varandra
            i hopp
tar vi ett steg
            mot varandra